Musikaliska preferenser: 1981-1992

Just nu sitter jag och frossar i nostalgi. Jag plöjer igenom CD-skivor från tonårstiden och även ett och annat kassettband från 80-talet. Funderade häromdan på vilka musikaliska källor som gjort starkast intryck på mig, och vars avtryck märks tydligast i mina produktioner.
Har inte gjort nån granskning ännu, men det vore lite intressant och se om det finns spår av Arja Saionmaa eller Pontus & Amerikanerna när jag gjort en låt. Kan man göra musikaliska dna-analyser för att se det genetiska ursprung? Om inte så är det min uppgift att utveckla en lämplig metod.

Till att börja med ska jag rada upp, i kronologisk ordning, mina musikaliska preferenser genom åren:

1981: Minns inte.

1982: Herreegud. Jag var ju bara ett år.

1983: Min musikaliska värld är fortfarande tom.

1984: Jag börjar nosa på pianostolen, men avvaktar.

1985: Jag tar ton. Börjar spela piano genom att härma min syster. Spelar en del ur den röda pianoboken och finner en del saker roande, men härmar hellre, vilket min syster inte uppskattar.

1986: Nånstans här börjar jag lyssna väldigt mycket på låten "Hej mitt vinterland" på vinyl, med hastigheten neddragen, så att det låter som att en farbror sjunger fast det egentligen är Carola. Jag börjar också få intresse för schlagermusik, och tar en del av låtarna från melodifestivalen på piano.

1987: Sex år gammal. Mitt musikliv domineras av Arja Saionmaa. Jag älskar henne. Jag avgudar henne och hennes låtar "Högt över havet", "Jag vill leva i Europa" och "Titanic". Det lustiga är att ett flertal av hennes låtar är fyllt av ett påtagligt vemod, precis som de låtar jag själv gör. Jag sjunger dock inte på finlandssvenska, vilket är en betydande skillnad mellan Arjas och mitt uttryck.

1988: "Jag blir hellre jagad av vargar" med Orup är en favorit, liksom "Stad i ljus" vilken jag också tog ut på piano. Här jag jag även bandat schlager-EM och tittar på det om och om igen.

1989: Mitt liv fylls allt mer av Orup. Orup har tuff attityd och läcker guldhatt, något som tilltalar mig. Tommy Nilsson vinner schlager-SM med låten "En dag". Vid den här tiden i livet gillar jag verkligen Tommy Nilsson. Numer hatar jag Tommy Nilsson.

1990: Året präglas starkt av låtar som "Nothing compares 2 U" med Sinead o'Connor (jag gillade inte riktigt den då, men nu gör jag det) "Om" med Niklas Strömstedt (den gillade jag jättemycket). Detta är också en tid i livet då jag "tvingas" lyssna extremt mycket på ballader, exempelvis "How am I supposed to live without you" med Michael Bolton och "Still got the blues" med Gary Moore. Anledningen till detta var att min storasyster då var 12, nästan 13 år gammal och tokig i kärleksballader, precis som min far, varför jag knappast hade nåt val. Men jag förstod det aldrig. Istället utvecklade jag ett hat mot ballader. Jag gjorde revolt.

1991: Min stora, stora favvolåt år 1991 är "Godmorgon Columbus" med Pontus & Amerikanerna! Den är med på skivan (bandet) "Följer ett spår" som lägger sig väldigt varmt om mitt hjärta. Detta medför att jag tar ut låten "Godmorgon Colombus" på min keyboard, gör en egen "dansversion" som jag skickar till talangjakten i P3, och kommer med! Jag får prata med Tommy Engstrand i direktsändning, hör knappt vad han säger, svarar med darrig röst och sen spelas min syntversion i radion. Jättemärkligt.

1992: Inner-Circle släpper sin låt "Sweat (A la la la la long)". Den blir en massiv hit och jag köper den på vinyl och älskar den. Jag är även svag för Stefan Anderssons "Catch the moon" och upptäcker för första gången Genesis och deras album "We can't dance". Motsägelsefullt nog blir jag kär i en ballad ("Hold on my heart") på den skivan.

Fortsättning följer..